Du behöver inte sätta så hård press på dig själv för att komma över människorna som har lämnat dig.
Människor går. Det är bara en sån där slumpmässig sanning om livet som vi alla behöver lära oss att acceptera.
Läs också:
Vi får inte vara så barnsliga och naiva att vi tror att alla som kliver in i våra liv är menade att stanna för alltid.
Människor går. Och det behöver vi vara beredda på om vi inte vill bli helt golvade av smärtan. Men smärtan finns där ändå, oavsett om du väntar dig den eller inte.
Och den smärtan har många lager. Det är inte en enkel sorts smärta som bara handlar om att bli lämnad kvar.
Du måste inte bara bära smärtan av att förlora någon som betydde mycket för dig. Du tvingas också leva med att de, bara för att de inte längre är där fysiskt, ändå kan ha en stark känslomässig närvaro i ditt liv långt efter att de har gått.
De stannar kvar där, och de påminner dig gång på gång om stunden då du förlorade dem. De påminner dig om allt, om alla sår du fick när de lämnade dig kvar.
De påminner dig om alla känslor – smärtan, ilskan, bitterheten, rädslan, misstron, förvirringen och ensamheten – som du kände.
Alla de där såren öppnas igen, om och om igen, varje gång du tänker på dem.
Och du kan inte sluta tänka på dem, för de finns fortfarande kvar i ditt hjärta.
Du inser att även om de inte längre finns i ditt liv, så finns resterna av dem fortfarande kvar. Och du måste försöka hantera de resterna så gott du kan, hur ont det än gör att bära dem.
Det betyder inte att du är ensam om det. ALLA har någon gång upplevt någon form av att bli lämnad.
Så det kommer förmodligen inte vara svårt för andra att förstå och känna med dig.
Människor förstår hur tung din situation är. De förstår kampen du går igenom.
Och de som har varit med om det själva kommer att avslöja den där lilla hemligheten för dig: att du aldrig riktigt kan släppa personen som just gled dig ur händerna, personen som kom undan.
Det finns inget enkelt sätt att frigöra sig från det. Det är helt logiskt att du inte bara kan komma över den personen.
När du har investerat så mycket av dig själv i någon, i relationen ni hade, är det inte konstigt att du inte mår bra när den personen väljer att lämna dig.
För när de gick tog de den delen av dig med sig. Och genom att lämna dig fick de dig att känna dig ofullständig.
De tog en stor bit av ditt hjärta och sprang iväg med den. Så det är förståeligt att du efteråt aldrig riktigt kände dig hel igen.
Det är risken man tar när man blir kär i någon.
Man försöker så hårt att plocka upp skärvorna av sitt trasiga hjärta, men sprickan var helt enkelt för djup för att man någonsin ska kunna läka helt.
Du höll på att drunkna och det fanns ingen livbåt i sikte. Du försökte desperat hålla dig flytande, men deras frånvaro blev som ett ankare som hindrade dig från att ta dig upp till ytan igen.
Man säger att tiden läker alla sår, men det är faktiskt mest strunt. Till viss del kan vissa sår läka, skava mindre och bli mindre ömma.
Men det betyder inte att de läker helt. Sår försvinner inte bara upp i tomma intet, oavsett hur mycket tid som går.
Det kan gå dagar, veckor, månader och till och med år, men du kommer alltid att känna ett visst sting när du påminns om den traumatiska upplevelsen av att bli lämnad.
Allt som krävs är en liten trigger, så påminner såren dig om gårdagen. Och de kan kännas lika färska som någonsin. Och det är okej. Det är helt okej.
Du behöver inte sätta så hård press på dig själv för att komma över människorna som har lämnat dig.
Snarare borde du sluta kämpa med all din kraft för att inte längre älska dem som gick.
Du älskade dem av en anledning. Och även om omständigheterna kan förändras, finns anledningarna ofta kvar.
Kanske älskar du inte nödvändigtvis den person de har blivit, men du älskade en gång bilden av den de var. Och det får räcka för att du ska få behålla den kärleken.
Du ska inte behöva släppa det. Ingen borde någonsin förvänta sig att du ska släppa det.
Kom ihåg att ditt liv är ett direkt resultat av dina egna val, och dina val formas av dina erfarenheter.
Om du släpper din historia släpper du också en del av din självkänsla. Så ja, människor lämnar oss. Men det betyder inte att du måste glömma att de någonsin har funnits för dig.