Det här kanske går emot alla goda råd du någonsin fått. Kanske har jag helt fel.
Jag är en sån person som fortfarande har en vänlig relation med alla mina ex.
Jag är nära vän, ibland till och med bästa vän, med nästan varje man jag någonsin har älskat – även när han inte kände likadant för mig, eller när det aldrig blev något fysiskt eller känslomässigt mellan oss.
Men jag tror inte på att radera någon ur sitt liv bara för att känslorna inte var besvarade, eller för att de förändrades.
Då förlorar jag två personer på en gång: någon jag älskar och en vän.
Och av de två är vännen det viktigaste.
Jag tror faktiskt att det går att komma över någon och ändå ha personen kvar i sitt liv.
Folk säger att du måste släppa någon helt. De säger att du aldrig kommer läka på riktigt om personen alltid finns där.
De säger åt dig att gå vidare. Att du ska låtsas som att personen aldrig funnits, eller aldrig varit en del av ditt liv.
Men bara för att du tar bort någon ur ditt liv betyder det inte att personen lika lätt försvinner ur ditt hjärta. Så varför göra det svårare för dig själv?
Bakom alla starka känslor du har byggt upp finns en grund av vänskap som växte fram under relationen.
Tappa inte bort den.
Och ja, att bli avvisad, att ett förhållande tar slut eller att vilja ha någon som inte känner likadant för dig suger.
Du kommer förmodligen gråta dig till sömns (det har jag gjort fler gånger än jag kan räkna). Du kanske super ner dig rejält (skyldig).
Du kommer vara ledsen ett tag, men sen börjar du tänka på vad som faktiskt betyder mest. Och det är personen.
För när du älskar någon, verkligen älskar någon, väljer du att ha personen i ditt liv – på vilket sätt det än går.
De starkaste och finaste relationerna i mitt liv har varit med människor som känner mig bättre än jag känner mig själv.
Det är kärlekshistorierna jag trodde skulle få ett lyckligt slut, men som inte fick det.
Människorna som inte kunde älska mig, även när vi försökte tillsammans.
Och det är okej. Det finns något fint i två människor som fortsätter kämpa för varandra, även efter att det inte blev som de hade tänkt. Där finns respekt.
De respekterar mig för att jag verkligen tog den roll jag ville ha i deras liv, även när de inte kunde göra detsamma för mig.
De har respekt för mig för att jag förlät dem, trots att de sårade mig på det sättet, och ändå fortsatte framåt.
Jag respekterar dem för att de också lät mig stanna i sina liv när det kanske var svårt. Och jag respekterar mig själv för att jag var stark nog att göra det.
För det gör dig faktiskt starkare.
Vi får hela tiden höra att vi skadar någon, eller oss själva, genom att stanna kvar i varandras liv.
Så vi släpper människor vi bryr oss om, för att vi tror att det är så man ska göra.
Vi svarar inte på deras sms, för att vi inte vill såra dem eller ge dem falska förhoppningar.
Så vi låter en relation som betyder mycket för båda försvinna, för att vi tror att det är bättre så.
Men jag tror att det finns styrka i att hålla fast vid de människor som gör livet värt att leva.
Till slut kommer du över dem. Och det kanske tar lite längre tid, men det är okej.
Det är något väldigt fint med att komma över någon utan att behöva förlora personen på vägen.
Ena stunden är du huvudlöst förälskad och tittar på personen från andra sidan rummet.
Och innan du vet ordet av sitter ni på ett café och skrattar tillsammans åt allt ni varit med om.
Att komma över någon är inte enkelt, och det kommer alltid finnas en del av dig som älskar personen. Men med tiden blir det en sorts kärlek som inte längre äter upp dig inifrån.
Och jag tycker att det är så viktigt att hålla människor nära – de som vet exakt hur du älskar.
Att känna någon så djupt är något väldigt sällsynt. Längs vägen kommer de ge dig perspektiv när du behöver det, precis som vänner gör.
Och just de här människorna, de du en gång var kär i och sedan inte längre, vill oftast ditt bästa.
Just de här människorna älskar dig – kanske inte på det sätt du önskade, men de älskar dig på sitt eget sätt.
Ibland kommer kärleken inte i den form du hoppades på. Men ibland hittar du en villkorslös kärlek i hjärtat hos någon som en gång sårade dig.
