Att bli kär beskrivs ofta som en av de mest fantastiska sakerna man kan få uppleva. Och visst, det stämmer.
Det finns definitivt mycket att vara lycklig över när du blir kär i någon. Men det man inte alltid säger är att kärlek också kan vara något av det jobbigaste du någonsin går igenom.
Läs också:
När du träffar någon för första gången och känner att det finns en viss kemi mellan er, blir du pirrig. Du börjar hoppas.
Det känns som att inget annat i livet riktigt spelar någon roll längre. Du tänker att det bara finns du och den här personen – och inget annat. Allt annat som händer i ditt liv känns plötsligt ganska oviktigt.
Början på varje stor kärlekshistoria du får uppleva känns nästan alltid som ren lycka – ett rus. Du blir helt uppslukad av tanken på att få lära känna någon mer och mer.
Du öppnar dig långsamt för en annan människa. Och du tillåter dig själv att falla, lite i taget.
Du försvinner in i intimiteten och charmen i de där pyttesmå stunderna ni delar som par. Du älskar tanken på att bara få tappa bort dig själv i den andra personens famn. Ni drunknar i era kyssar. Ni blir hopplöst förälskade i varandra – och ärligt talat vill ni inte ha det på något annat sätt.
Början av ett förhållande kallas ofta för ”smekmånadsfasen”. Under den tiden känns det som att ni båda har tagit semester från livets verklighet. Ni lever tillsammans på en öde ö där bara ni två finns, och ni är fortfarande blinda för de sanningar som livet så småningom för med sig.
Ni ligger bara där i solen och glömmer alla problem och bekymmer som de flesta andra människor bär på.
Du ser din partner i ögonen och ser hela natthimlen där. Du tappar bort dig i den. Det känns som att du är fri från alla bojor och kedjor som hör den riktiga världen till.
Men varje smekmånadsfas tar slut någon gång. Den varar inte för alltid. Och när den börjar gå mot sitt slut är det då förhållandet verkligen börjar. Det är då tilliten börjar prövas på riktigt.
Och ofta är det just då människor i relationer inser att de kanske inte alls är menade för varandra.
Det händer alldeles för ofta att människor blir kära trots att de egentligen inte har någon framtid tillsammans. Och när det händer är det alltid förkrossande. De som hamnar i sådana situationer tvingas ofta fråga sig vad som egentligen väntar härnäst.
Skulle du verkligen vilja stanna i ett förhållande med någon du älskar, även om du vet att du inte kommer hitta det du innerst inne söker där?
Eller skulle du välja den andra vägen och avsluta allt direkt, eftersom du inte vill slösa tid på något som ändå inte kommer hålla?
Du börjar oroa dig för de små sakerna i relationen. Alla de där små detaljerna som du tidigare älskade och blev glad av, blir nu sådant som ger dig massor av stress och oro.
Du överanalyserar varje situation där ni två möts, pratar eller är med varandra, för att du verkligen vill förstå vad er relation är.
Du vill veta vad som är rätt steg att ta, men du verkar inte kunna lista ut var du ens ska börja. Hela situationen känns förvirrande, och du letar desperat efter svar på ett prov du aldrig bad om att få göra.
Men här är sanningen – det finns helt enkelt inget enda rätt svar som gäller för alla. Det finns ingen universell sanning i en sådan här situation. Det är fullt möjligt att älska någon med varje fiber av din kropp.
Det är möjligt att ge den personen hela ditt hjärta och hela din själ – och ändå kan det visa sig att hen inte är den du är menad att vara med för alltid.
I slutändan ligger allt hos dig.
I kärlek finns det inga garantier, och du kan aldrig helt styra hur saker och ting blir. Det enda du kan styra är vad du gör här och nu. Därför måste du bestämma dig för om du vill stanna och riskera att relationen till slut exploderar rakt framför dig.
Statistiskt sett tillbringar de flesta par mer än ett eller två år tillsammans innan de inser att de inte passar ihop.
Förr eller senare kan de märka att det egentligen inte finns någon riktig plats för dem i varandras framtid.
De börjar se varandras svagheter och de skillnader som inte går att överbrygga. De kan tvingas möta problem som inte går att lösa och som hindrar dem från att växa.
Till slut kanske de inser att de inte kan gifta sig med den här personen och bygga en ny familj tillsammans.
Och det här är den ärliga sanningen som du måste lära dig att acceptera och hantera:
Bara för att du älskar någon av hela ditt hjärta betyder det inte att du är garanterad ett lyckligt slut.
Det finns inte en enda relation på den här jorden som är helt fri från fel och brister. Alla par har sin del av misstag, svagheter och obalans. Men de starkaste paren klarar ändå av att ta sig igenom sina brister tillsammans.
Men alla par kommer inte att vara starka nog för det. Vissa relationer har varningssignaler som är alldeles för tydliga och överväldigande för att ignorera. Och när det är så måste du komma ihåg att det kan vara bättre att lämna relationen helt.
Du ska inte stanna med någon bara för att det skulle vara jobbigt för er båda att göra slut. Stanna inte med någon bara för att det känns bekvämt att fortsätta som ni gör.
Du måste alltid ha styrkan och modet att acceptera när saker inte fungerar. Du måste vara modig nog att börja om när du vet att allt inte går åt det håll du behöver.
Du måste lära dig att trivas med att vara ensam när din relation helt enkelt inte fungerar.
Den enda anledningen till att du någonsin borde stanna med någon är om du vet att er kärlek är stark nog att klara alla hinder, stormar och strider som ni kommer möta tillsammans. Du ska bara vara med någon som, precis som du, är villig att verkligen satsa på relationen.