Jag tror inte att allt händer av en särskild anledning.
De flesta saker som drabbar oss i livet är vi inte alls förberedda på.
Vår existens är slumpmässig och oförutsägbar. Skit händer, saker faller på plats bara för att sedan falla isär, och ändå hittar vi på något sätt kraften att fortsätta.
Läs också:
Vi hittar en dold styrka i våra darrande ben och fortsätter framåt, trots att vi inte vet vad som väntar härnäst – eller vad som kan gå fel nästa gång.
Det enda vi har är vårt förflutna som en slags karta. Det är det enda vi säkert känner till. Framtiden är ett tomt blad. Vad som helst kan hända, både bra och dåligt.
Och det är både tröstande och förbannat skrämmande på samma gång.
En av de fina sakerna vi hoppas ska hända oss är kärlek. Som människor är vi byggda för att älska.
Visst, man kan säga att det bara är en neurokemisk reaktion, men om vi är skapade så biologiskt sett, är inte det ändå ganska vackert?
Och eftersom det bokstavligen ligger i vår natur att älska och bli älskade, kommer de flesta av oss att ägna en stor del av livet åt att leta efter det.
Några av oss hittar vår person tidigt, men många gör det inte.
Och för vissa av oss som inte har hittat kärleken ännu börjar vi jämföra oss med vänner och familj, och till och med med helt främmande människor som vi aldrig har träffat men som verkar ha hittat den. Då kan vi bli cyniska och bittra. Uppgivna. Ledsna.
Vi börjar undra varför det inte har hänt oss, och vi börjar oroa oss för att det kanske aldrig kommer att hända.
I samma veva intalar vi oss att vi är trasiga, oönskade och omöjliga att älska.
Vi gör listor över alla anledningar till varför vi fortfarande är singlar, och vi återvänder till de där anledningarna när det är sent, när vi känner oss ensamma och när allt gör ont.
Det är en riktig jävla ond cirkel.
Men vet du vad? I livet ser vi oftast inte saker komma. Vi blir ständigt tagna på sängen, överraskade och helt ställda.
Och om vi inte ser det mesta i livet komma, varför skulle vi då förvänta oss att kärleken fungerar annorlunda?
Tro mig när jag säger att kärleken kommer att hitta dig när du minst anar det.
Vissa kallar det en lycklig slump, att hitta något fint när man inte ens letar.
Vissa kallar det ödet, att det som är menat att bli också blir. Andra säger att det är ödet, universum, Gud eller något annat som styr.
Vilka krafter som än ligger bakom det här som kallas kärlek, så måste du våga lita på att den finns där ute om du vill ha den.
Du kan inte planera den. Det finns ingen formel. Det här är ingen vetenskap. Det finns ingen särskild anledning till att det inte har funkat tidigare.
Vi tänker alltid att vi borde vara någon annanstans, med någon annan, men sanningen är att du är precis där du ska vara – just här, just nu.
Släpp allt det där. Låt saker falla isär. Och viktigast av allt: låt allt bara få vara.
Sluta tvinga fram relationer som du innerst inne vet inte är bra för dig. Sluta jaga människor som inte vill bli fångade.
Sluta scrolla dig igenom dejtingappar bara för att du känner att du måste hitta någon NU, annars kommer du aldrig hitta någon.
Låt det handla om dig i stället. Lev ditt liv. Kärleken kommer efter. Det gör den alltid.
Snälla, ge den bara tid och sluta leta – för kärleken hittar dig, inte tvärtom.