Folk blandar ofta ihop känslan av att vara ensam med att faktiskt känna sig ensam på riktigt.
De tror att bara för att du är i ett förhållande betyder det automatiskt att du är lycklig.
Men ingen har någonsin sagt att bara för att du har någon, så betyder det att du alltid är lycklig med den personen.
Jag lärde mig det den hårda vägen, så jag vet vad jag pratar om. Jag har alltid varit en stark kvinna som hanterar saker på sitt eget sätt.
Sen träffade jag killen jag föll pladask för. Han var min första kärlek, min anledning att fortsätta och min bästa vän.
Men eftersom dejting och relationer inte är enkla, och kräver massor av jobb, gick vi sönder.
Vi föll isär i så små bitar att det nästan kändes som att vi aldrig hade varit tillsammans.
Och medan jag stod där helt trasig och tänkte att jag nu var ensam och totalt körd, slog en sak mig.
Jag insåg att bara för att jag var singel betydde det inte att jag behövde vara ledsen.
Det ögonblicket blev min stora insikt, och jag förstod att det bästa som någonsin kunde hända mig var att det tog slut med dig.
Jag insåg att det är bättre att vara ensam än att stå ut med ett rövhål.
Det är bättre att leva ett liv där jag kan vara mig själv, utan att låtsas vara någon annan bara för att min pojkvän ska gilla mig.
Om han inte kan acceptera alla mina sämre sidor, förtjänar han inte heller mina bästa.
Jag tänker inte nöja mig med mindre än jag förtjänar, och jag vägrar vara någons docka som han kan leka med när och hur han vill.
Jag insåg att jag är stark nog att vänta på rätt kille.
Jag har gått igenom helvetet och tillbaka, och jag vet att livet kan vara en riktig bitch.
Jag vet också att jag inte kommer nå dit jag vill genom att stressa fram saker, och den här gången måste jag låta allt ta sin tid.
Jag måste låta ödet göra sitt och bara acceptera det som kommer till mig.
Jag har lagt så mycket tid på att skapa mina egna regler för kärlek, men det har aldrig funkat.
Från och med nu tänker jag vara stilla och låta universum skicka mig den rätta.
Jag insåg att jag inte behöver någon som inte behöver mig.
Jag har varit med så många män fram till nu, och ingen av dem kunde ge mig den kärlek jag längtade efter.
Varenda en av dem gjorde mig besviken minst en gång, och därför bestämde jag mig för att lämna dem.
För om någon visar att han inte älskar mig, varför skulle jag då stanna kvar och be om hans uppmärksamhet?
Om jag redan hade hjärtat utanpå kroppen och kunde öppna mig för honom, då borde han ha kunnat göra samma sak för mig.
Men om någon inte vill göra det, då kan han helt enkelt inte ligga högst upp på min prioriteringslista.
Jag tänker inte nöja mig med mindre än jag förtjänar.
Jag har bara ett liv att leva, och jag tänker verkligen inte slösa bort det på en kille som inte älskar mig lika mycket som jag älskar honom.
Jag tänker inte nöja mig med brist på kärlek, brist på uppmärksamhet eller brist på respekt. Jag förtjänar att bli älskad.
Jag förtjänar omtanke. Jag förtjänar någon som anstränger sig för mig. Och jag förtjänar att allt det händer naturligt.
Och om en man inte kan ge mig det, då behöver jag honom inte alls.
Jag ska vara min egen anledning till lycka. Jag kan gifta mig med mig själv.
Under hela mitt liv har jag letat efter män som ska göra mig lycklig, men nu har jag insett att jag själv är min anledning till lycka.
Jag har förstått att jag inte behöver en man för att bli hel. Jag behöver inte honom för att leda mig eller visa mig rätt väg.
Jag behöver bara någon som accepterar mig helt och älskar mig villkorslöst. Men tills han kommer, ska jag först bli kär i mig själv.
Jag ska lära mig att vara min egen prioritet och uppfylla mina egna önskningar, utan att behöva någon som gör det åt mig.
Jag ska vänta på mannen vars kärlek känns som hemma.
Jag vet att han inte kommer i morgon eller om en månad, men en dag kommer han.
Och jag vet att jag inte kommer vara med någon bara för att slippa vara ensam. Jag ska vänta på någon som är värd väntan.
Jag ska vänta på mannen som är min bästa vän, min själsfrände och min älskare på samma gång.
Han som kommer vilja ha mig även när jag redan är hans, som kommer älska mig till månen och tillbaka, och som aldrig kommer ge upp mig.
Jag ska vänta på mannen vars kärlek känns som hemma. Och fram tills dess är jag hellre singel.
