Föreställ dig ett barns mentala tillstånd om de växte upp i en dysfunktionell familj. När problem som föräldrarnas alkoholism eller drogmissbruk och ständigt bråkande och skrikande är närvarande.
Det i sin tur leder till allvarliga konflikter, slagsmål och enorm stress för alla inblandade.
Vad är en dysfunktionell familj?
En dysfunktionell familj är när en familjs normala och hälsosamma tillstånd hindras av negativt beteende som missbruk, apati, försummelse eller brist på någon form av emotionellt stöd.
I en dysfunktionell familj är förhållandet mellan föräldern och barnet spänt och onaturligt. Föräldrar försummar sitt barn ständigt och de andra familjemedlemmarna tillgodoser sådant beteende.
Fysisk och mental misshandel är också vanligt. I vissa fall resulterar det i att barnet får dålig självkänsla och växer upp med tron att sådant beteende är normalt och att det händer i alla familjer.
Förstå dysfunktionella familjeförhållanden
Barn bör helst växa upp i en miljö som hjälper dem att känna sig älskade och värdefulla. De borde ha friheten att uttrycka sina tankar och önskningar och som förälder så måste du uppfylla dem om du tycker att de lämpliga och realistiska.
Sådana barn växer upp och är känslomässigt mogna och redo för att bilda egna hälsosamma relationer med andra människor.
Men när ett barn växer upp i en miljö där deras behov begränsas eller där de ständigt kritiseras och försummas så kan det leda till:
– Låg självkänsla och dålig självbild
– Att de känner att deras behov inte är viktiga
– Växer upp med tron att sådan familjedynamik är normalt och accepterar det som en del av deras liv
Tecken på att du kommer från en dysfunktionell familj
Se upp för dessa tecken om du börjar misstänka att din familj är i kategorin för en dysfunktionell familj:
Du försöker ständigt anpassa dig till andra. Som ett resultat av att du övergavs så fruktar du att göra andra människor besvikna.
Du gör väldigt mycket för att behaga människor omkring dig. Du växer upp med tron att om du är trevlig mot andra så kommer de inte att överge dig så du offrar dina egna behov för att behaga andra.
Du känner skuld. Du känner dig skyldig för absolut ingenting som var ditt fel. Du antar ändå att det är ditt fel när andra människor blir upprörda.
Det beror på den felaktiga tron att du är ansvarig för deras känslor. Du gör vad som helst för att göra andra glada, även om det kostar dig något.
Du känner dig ensam och isolerad. Du är rädd för ensamhet. Du längtar efter att någon håller om dig och visar några positiva känslor gentemot dig. När det inte händer så känner du dig isolerad.
Du är en perfektionist. Som barn försökte du uppfylla alla familjens förväntningar. Du var rädd för att misslyckas vilket i sin tur kan göra dig till en perfektionist.
Det kan då leda till att du inte kan göra saker snabbt eller acceptera andra människors fel.
Du känner dig ansvarig för andra. Du tar ansvar för andra medan du ignorerar dina egna behov. Du förlorar din identitet med tiden.
Du är hårt mot dig själv. Du dömer dig själv, förmodligen för att du blev dömd väldigt mycket när du var barn.
Du är missnöjd och frustrerad. När dina uppriktiga ansträngningar inte uppskattas så blir du väldigt frustrerad och irriterad.
Du är spänd hela tiden. Även när allt är bra och frid och fröjd i ditt liv så oroar du dig för att något dåligt kommer att hända.
Det finns ingen tid att koppla av och när du tar hand om ett problem så verkar ett annat dyka upp direkt.
Du har dåliga kommunikationsförmågor. Du tänker på något men det slutar med att du säger något vagt för att du inte vet hur du ska kommunicera fram dina tankar.
Kanske slutar till och med med att du inte säger något alls. Detta kan antagligen vara ett resultat av dina föräldrars vårdslöshet gentemot dina känslor när du var ett barn.
Du känner dig förtvivlad. Det finns inget hopp om ett bättre och fridfullt liv. Du blir pessimistisk och känner att det alltid är något som saknas i ditt liv.
Att bara känna igen ett par av dessa tecken betyder inte att din familj är dysfunktionell. Men om du kan relatera till de flesta av dessa så kan det vara ett tecken på att det är så.
Egenskaper hos dysfunktionella familjer
Det finns negativitet i dysfunktionella familjer som leder till en obehaglig atmosfär i hemmet. Här är några vanliga egenskaper hos sådana familjer:
Kontroll. En eller båda föräldrarna dominerar och fattar beslut åt sina barn även när det är onödigt. De har en underliggande rädsla för att bli värdelösa för deras barn.
Denna rädsla får dem att känna sig övergivna när deras barn blir självständiga. Barn som har kontrollerande föräldrar känner sig bittra, otillräckliga och maktlösa, alla de känslor bär de med sig till vuxen ålder.
Det kan resultera i att de är dåliga när det kommer till beslutsfattande.
Missförhållande. Att skada någon, vare sig det är fysiskt, mentalt eller emotionellt, är en ohälsosam men vanlig egenskap hos en dysfunktionell familj.
Det görs vanligtvis av föräldern till barnet eller så är det mellan föräldrarna. Barnen blir osäkra i sig själva, känner sig sårbara och accepterar våld som en del av livet.
Våld. När föräldrar tillgriper till fysiskt övergrepp eller våld för att ha kontroll över familjen så blir dysfunktionaliteten uppenbar på en gång.
Det har en negativ påverkan på barnen och de blir våldsamma när de växer upp. Barnen kan prova samma sak med sina syskon och kan växa upp till att bli mobbare.
Oförutsägbarhet och rädsla. Det finns en underliggande rädsla och oförutsägbarhet när det kommer till alla omständigheterna i familjen och ekonomin.
Barnen lever i ständig rädsla på grund av familjemedlemmarnas handlingar.
Dålig kommunikation. Det saknas effektiv kommunikation och den lilla delen som finns där leder till missförstånd, skillnader mellan er samt misstro.
Brist på emotionellt stöd. I en dysfunktionell familj misslyckas en eller båda föräldrarna med att ge sitt nödvändiga emotionella stöd till sina barn.
Detta kan bero på att föräldrarna är upptagna med något annat eller bara försummar sitt ansvar mot sina barn. Barn tillbringar då sin barndom i isolering och ensamhet och växer upp och blir känslomässigt sårbara.
Perfektionism. En eller båda föräldrarna har orealistiska förväntningar från sina barn. Till exempel kanske de vill att barnet ska ha alla rätt på varje prov i skolan eller vinna varje tävling som de deltar i.
Förväntningarna slutar inte där efter de lägger enormt tryck på barnet att göra allt perfekt, oavsett vad det handlar om.
Sådan attityd får barnet att känna sig stressad och de kan i sin tur föra över den besattheten för perfektion till sitt vuxna liv.
För possessiv. Vissa föräldrar är för possessiva över sina barn, de behandlar dem som deras personliga ägodelar. De låter inte barnet prata med någon.
De tycker inte om det helt enkelt. Sådant beteende kan beröva barnet nödvändiga sociala färdigheter.
Anledningar bakom en dysfunktionell familj
Beroende. När en eller båda föräldrarna i familjen är beroende av droger eller alkohol så tenderar de att försumma deras skyldigheter, inklusive gentemot familjen.
För människor som lider av missbruk kan relationer och kärlek till sin barn också drabbas. När missbruk tar över så blir det svårt att visa medkänsla och jobba på relationer. De verkar vara i en separat värld, långt bort.
Våldsamt beteende. Det våldsamma beteendet hos en eller flera familjemedlemmar bryter ner familjen.
De andra lever i ständig rädsla för att bli fysiskt och känslomässigt sårade och därmed håller de avstånd från varandra. Bristen på interaktion skapar också avstånd mellan dem.
Ekonomisk situation. Pengar är viktigt när det kommer till att ha en funktionell familj eftersom du helt enkelt behöver pengar för att överleva.
I scenarier där föräldrar slutat jobba eller inte kan uppfylla familjens ekonomiska krav så leder det till instabilitet och gör familjen dysfunktionell.
Religiösa orsaker. När föräldrarna har starka religiösa övertygelser så kan de utveckla en dålig relation med sina barn om de inte håller med om det.
Sådana åtgärder begränsar miljön hemma för barnet där de kan känna sig accepterade.
Orsakerna bakom dysfunktionaliteten varierar från familj till familj. Varje situation kan ha olika effekter på barnet.
Effekterna av att växa upp i en dysfunktionell familj
Familjemedlemmarna i en dysfunktionell familj tenderar att acceptera att det är normalt beteende eller förnekar att det finns ett problem i familj utan att inse de skadliga effekterna.
Att leva med en dysfunktionell familj kan ha varaktiga psykologiska effekter som bärs in i vuxenlivet. Barn som växer upp i dysfunktionella familjer kan lida av:
– Brist på den bekymmerslösa och barnsliga inställningen eftersom de förväntas ta ansvar tidigt i sitt liv. De förväntas bete sig som vuxna.
– Lider av milda till svåra psykologiska tillstånd, som till exempel depression, ångest eller PTSD.
– Blir beroende av droger eller alkohol som ett sätt att hantera deras problem.
– Har svårt att bilda hälsosamma relationer med andra människor.
– Är alltid arg eller våldsam.
– Isolerad.
– Har destruktivt eller självskadande beteende.
Allt detta är dåligt såklart men det går att fixa det. Du måste först identifiera dysfunktionaliteten, ta itu med problemet och hitta en hälsosam lösning för att äntligen kunna leva ett hälsosamt liv.
Hur kan man ta itu med effekterna av en dysfunktionell familj?
Det kan tyckas vara utmanande att övervinna effekterna av dysfunktionella familjer men det är inte omöjligt. Allt som krävs är lite ansträngning och väldigt mycket tålamod. Här är vad du kan göra:
Få hjälp. Det vanligaste som händer i dysfunktionella familjer är att barnen ifrågasätter deras förmågor. De växer upp med väldigt låga nivåer av självförtroende och dålig emotionell hälsa.
En hjälpande hand från vänner eller professionella rådgivare kan ge dig stöd som du behöver.
Uttryck dig själv. Dela dina känslor med familjemedlemmarna som är trevliga mot dig. Prata med de andra i familjen, dela dina tankar och få reda på deras. Diskutera med dem hur ni kan förbättra er relation.
Var ansvarig. Lär dig att vara ansvarig när det kommer till er familjedynamik. Förstå din roll i familjen och vet vilka förväntningar de andra familjemedlemmarna har av dig.
Innan du försöker förändra något i familjen, försök att förändra dig själv och bli proaktiv.
Lita på andra. När du växer upp i en miljö där dina föräldrar inte litar på varandra så blir det svårt för dig att lita på andra. Du måste anstränga dig för att bygga förtroende för dina vänner och släktingar.
Du behöver dock inte följa någon blint. När du väl har börjat tro människor och hittar en balans mellan blint förtroende och fullständig misstro så kommer du att finna fred.
