Jag är inte lik alla andra tjejer. Jag kan inte slappna av för mitt överanalyserande gör det svårt att göra just det. När du ringer och säger att du älskar mig, överanalyserar jag varför du gjorde det utan någon anledning.
Jag ältar även bagateller. Hela tiden överanalyserar jag allting du säger. Jag litar inte på dig och jag kommer alltid att vara på min vakt och undra om att du kanske är otrogen mot mig.
Jag försöker alltid att finna ett dold budskap i allt du säger.
Jag vet att jag inte är lätt att älska. Jag vet att det är svårt för dig att älska någon som mig. Jag är ledsen om mitt överanalyserande gör det svårt att älska mig.
Jag gör det inte med avsikt. Det är sådan jag är, och jag kan inte ändra på det. Bara Gud den allsmäktige vet hur gärna jag skulle vilja ändra det.
Jag är sån här för att jag är vettskrämd över allt det hemska som skulle kunna hända i framtiden. Jag gör allt detta eftersom jag vill vara förberedd på det som komma skall.
Jag vill inte att du ska vara otrogen mot mig och att jag inte såg alla varningssignaler.
Jag vill vara försiktig när det gäller kärlek eftersom jag blivit sårad så många gånger tidigare. Jag vill inte gå igenom ytterligare ett brytning medan hela min värld faller samman.
Därför går jag igenom varje situation vi haft eller kommer att ha med otrolig uppmärksamhet. Jag vet också att jag är mer pessimistisk nu, även om det inte är så dåligt mellan oss.
Jag är hela tiden orolig över att du fått nog av mig och att du vänder dig till någon annan…
Någon som inte är så förbannat svår att älska. Någon som inte är så jävla förstörd som jag är. På grund av allt detta kan jag inte visa dig hur mycket jag egentligen älskar dig.
Jag överanalyserar varje smekning, varje kyss, och om de inte är som jag förväntade mig att de skulle vara, oroar jag mig över att du kommer att gå din väg.
Varje bråk med dig sårar mig eftersom jag uppmärksammar allt det jag inte borde. Varje skämt du drar om mig får mig att tänka om jag är dig värdig eller inte. Den känslan gör mig galen.
Jag är alltid uppmärksam och tycker bara att dåliga saker händer mig. Som att jag inte förtjänar att någonting bra händer mig.
Då jag koncentrerar på allt det negativa i livet, går jag miste om alla de vackra sakerna livet erbjuder.
Jag använder all min lediga tid till att tänka på allt som hände mellan oss för åratal sen. Jag önskar att jag varit starkare medan jag bråkade med dig.
Jag spelar upp ett scenario om ett bråk vi aldrig haft för att bara vara beredd på det, när det väl händer.
Jag tror inte att jag försöker skapa problem där det inte finns några. I all denna röra försöker jag endast att skydda mitt hjärta från att än en gång bli krossat. Jag vill bara förhindra att bli sårad igen.
Du ser, jag vill ha full kontroll hela tiden och vara förberedd på allting. Om jag inte är det, och när det väl händer, kommer jag annars inte att vara förberedd och veta vad jag ska göra.
När någonting riktigt trevligt händer mig, kan jag inte njuta av det eftersom jag är fokuserad på att tänka att någonting dåligt kommer att hända mig.
Jag tror att Gud vill straffa mig för att jag är så lycklig. Jag tänker hela tiden att om någonting bra händer mig så måste någonting dåligt också hända för att jämna ut obalansen.
Jag är ledsen om jag inte är tillgänglig hela tiden. Ibland behöver jag tid att vara ensam med mina tankar. Jag vet att jag inte kommer att få klarhet, men det hjälper mig att koppla av.
Snälla, var inte arg på mig eftersom jag kämpar mot mig själv, hela tiden, och det hindrar mig från att visa dig uppmärksamhet. Jag är ledsen om mitt överanalyserande gör det svårt att älska mig.
Jag vill bara att du ska veta hur mycket kärlek som finns inombords och att jag vill skänka dig den. Du behöver bara ha tålamod, förståelse och acceptera mig för den jag är.
Jag vill inte vara rädd att du ska vara som alla andra. Jag vill inte vara rädd att du ska såra mig så som jag blivit sårad tidigare. Jag vill inte vara rädd att du ska utnyttja mig.
Mest av allt, vill jag inte vara rädd att du ska bryta ner mig och lämna mig som alla andra gjort före dig.
