Att vara mamma är ett tufft jobb, men att vara singelmamma är det svåraste yrket i världen.
Du är lämnad ensam med en stor känslomässig smärta som du behöver hantera och ett barn som behöver dig mer än någonsin tidigare.
Varje dag gråter du hejdlöst eftersom livet varit orättvist mot dig, men då ser du plötsligt två klara ögon som tittar på dig och undrar om du mår bra.
Så, du ställer dig upp, tar tag i det sista uns styrka du har och berättar för ditt barn att mamma mår bra och att du faktiskt inte grät – du hade bara fått något i ögonen.
Du ljuger för ditt barn – du tror inte själv på din lögn – men du vill inte såra honom eftersom du inte vill att han ska lida som du gör.
Du vill inte att han ska sakna sin fadersfigur, så du gör det lilla extra för att kompensera kärleken han inte får från sin så-kallade pappa.
Det finns en man där ute som är hans pappa men din son kommer aldrig att kalla honom ‘pappa’. Pappor gör inte så där. De gör inte mammor ledsna och de lämnar inte sina barn.
Pappor ska stoppa om sina barn och kyssa dem godnatt. De går på varje fotbollsmatch och är sitt barns största supporter.
Pappor bär sina barn på axlarna och får dem att känna som att de kan erövra hela världen eftersom de är så högt upp.
Pappor får barnen att känna sig speciella och så unika. Men när det inte finns någon pappa att göra alla dom sakerna med, då måste en förälder göra det.
Och i det här fallet är det de ensamstående mammorna. De bär den stora bördan på sina axlar men de klagar aldrig. De är så bra på multitasking, de gör saker de aldrig trodde att de kunde klara av.
De är trötta av allt arbete de behöver göra ensamma, men de pratar aldrig om det.
Singelmammorna pratar inte om de två jobben de behöver ha för att betala hyra och räkningar.
De pratar inte om all den känslomässiga smärta de bär på inombords och all den kärlek de fortfarande hyser, men det finns ingen som återgäldar den.
De låtsas att de är den starkaste kvinnan som finns, men när de kommer hem till husets tomma väggar bryter de ihop i tusen bitar – bitar som inte går att limma ihop, hur de än försöker.
Och de lever så – som att allting är normalt och att de har ett drömliv.
Singelmammor är de sanna hjältarna men andra människor ser inte det. De är bara föremål för skvaller och dömande men om du skulle få en möjlighet att befinna dig i deras situation så skulle du se att varje dag är en kamp.
Det är kamp för deras liv och den lilla varelsen som beundrar dem, som tror att de är starka och att de kan lösa alla problem.
Och bara för de där stora ögonen och det där leendet som kan förgylla din dag, kämpar ni, singelmammorna, dubbelt så mycket.
Ni kämpar för att ge dem allt de behöver, att ge dem kärlek, uppmärksamhet och råd.
Du har två jobb eftersom du vet att underhållet inte är tillräckligt. Du vill helt enkelt inte att ditt barn ska bli mer besviket än det redan är.
Du hatar att se tårarna i deras ögon när andra familjer går till parken tillsammans och efteråt går hem.
Och du hatar tanken på att du inte kan ge dem en god förklaring till varför din familj inte går hem med pappa och varför han inte är där med dig.
Du har en klump i magen, tårarna kommer, men du lyckas ändå hitta på någonting och säger till ditt barn att du kommer att ha roligt med pappa nästa gång.
Och med tunga steg tar du dig hem till ett tomt hus, och låtsas vara superhjälten som alltid ler och mår bra.
Du gör så gott du kan för att vara så bra som möjligt, att vara en fantastisk mamma till ditt barn, men du vet att det är svårare än det någonsin varit tidigare.
Och då, när ditt barn äntligen somnat i dina armar, tittar du på honom och ångrar inte någonting du gjort för honom.
Du har inget emot att vara en mamma, hushållerska, doktor, psykolog, bästis, servitris och beskyddar på en och samma gång.
Du har ingenting emot att göra detta varje dag, 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan och inte få lön för mödan.
Du har heller ingenting emot att göra det där lilla extra eftersom du vet att ditt barn kommer att växa upp till en bra människa.
Och det är tack vare dig – mamma!
Du är en sann superhjälte och jag vet att det finns någon där uppe som ser all din smärta och all din uppoffring.
Jag vet också att du en dag kommer att se frukterna av ditt arbete och att du kommer att vara riktigt stolt över dig själv eftersom du gjorde allt det själv, utan någon hjälp. Och du lyckades.
Ditt största projekt är slutfört och det är helt perfekt på grund av dig, mamma.
Så tro inte att du begick misstag eftersom du gjorde ditt bästa för att få saker och ting att fungera.
Du var en trollkarl, som ordnade så att det fungerade, även om det inte gjorde det från början.
Så håll huvudet högt, du stolta kvinna och låt ingen få dig att titta ner.
Du är mer än tillräckligt!
Det är du värd!
Du förtjänar allt i världen!
Du är medveten om dina fel och brister, men det gör dig till den du är och du är perfekt.
Dina problem speglar speglar inte ditt värde eftersom du redan vet att du är mer än tillräckligt, och låt ingen annan övertyga dig om motsatsen.
Jag kommer inte att ljuga för dig och säga att det är enkelt för det är det inte.
Den här delen av ditt liv är som en känslomässig berg-och-dalbana, en galen resa vars slut är okänt. Men jag vet en sak – det är säkerligen värt det.
Allt är värt det på grund av de små ögonen som tittar på dig och tycker att du är perfekt.
Det är tillräckligt på grund av de små händerna som sträcker sig efter dig för att du ska skydda dem eftersom de anser dig vara starkast.
De tror att du kan erövra världen och sanningen är att du faktiskt kan det.
Mamma, du kan erövra världen med en hand medan ditt barn håller din andra.
Så glöm aldrig att det räcker med dig.
Rättare sagt mamma, du är mer än tillräcklig!
